Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 11 december 2015

Daniella Josberg och förlåtelsen

Daniella Josberg i sin roll som programledare för Nyhetstecken på SVT
Daniella Josberg var 22 år och redan hade hon hunnit skriva en bok som diskuterades i offentligheten, hon var nyhetsankare på Public Service TV och pluggade för att bli landets första döva advokat. Just det sistnämnda, att hon var född helt döv, gjorde att hon inte hann reagera när Tommy Zethraeus och hans kumpaner bestämde sig för att hämnas, med hjälp av tunga vapen, på att de inte fick gå före i kön på Sturecompagniet den 4 december, natten till andra advent 1994. Vakten Jocke, gästerna Daniella , Katinka Genberg 21 och Kristina Ossén 21 dör av sina skador Tommy sitter på Hall på livstid, hans medbrottslingar blev fria efter några år. Maria Bergqvist som var med sin vän Katinka Genberg på Sturecompagniet lever med ett livstidstrauma.

SvD berättar:
Maria Bergqvist och Katinka Genberg har hunnit ut på gatan när Katinka plötslig vänder tillbaka. Hon har ju lovat att berätta att de ska gå för Marias storebror som är kvar därinne.
Hon ser Maria i ögonen: ”Ska du följa med?”. ”Nej”, svarar Maria, ”jag stannar här”. Ett Nej som ska förfölja Maria under många vaknätter framöver. De ses aldrig mer. Det är bara några minuter kvar innan Katinka får en kulkärve i kroppen.
– I flera år bar jag på en stark känsla av skuld som inget förnuft kunde rå på. Inte förrän jag fick förlåtelse, förmedlat av en präst, kunde jag släppa det, berättar Maria i dag.
Men alla kan inte förlåta och gå vidare. Daniella Josbergs och Katinka Genbergs mammor berättar båda om svårigheten att glömma och orättvisan i att gärningsmännen, alla utom Zethraeus, numera är fria medan deras döttrar är döda. Maria Bergqvist kunde slutligen förlåta sig själv, men kan Zethraeus förlåtas? Daniella, Jocke, Katinka och Kristina som inte fick möjlighet att förverkliga sina liv, hur förlåter deras anhöriga mördarna? Tommy Zethraeus har ansökt om att få straffet tidsbestämt men fått avslag två gånger. Han har fru och fyra barn. Hans kumpaner lever skötsamma liv med familjer och arbeten. SvD fortsätter:
– Skuld och skam har präglat oss, säger en familjemedlem till de två bröder som dömdes för medhjälp.
Han berättar vad en av dem nyligen sa: Även om man avtjänat sitt straff tillåts man inte lämna det bakom sig. Man fortsätter straffas.
– Men i dag arbetar och studerar de och har nya vänner. De försöker betala tillbaka genom att tillhöra de skötsammas skara.
Katinkas mamma, Gudrun Genberg, har svårt att förlåta. Saknaden efter dottern är alltför stark. Hon känner sig alltjämt rasande när hon tänker på att några har släppts ut i friheten medan hennes Katinka är borta för alltid.
  Trots att hon bara var 22 år hade Daniella hunnit med mycket. Hon klarade studierna på rekordtid, redan som 14-åring for hon till USA för att studera på Gallaudet University. Hennes kompis från de åren säger : – Jag visste att Daniella skulle förändra världen en dag. 
Men hon fick aldrig chansen att göra det eftersom hon pratade med Jocke, vakten Zethraeus fattat agg till, just när skotten föll. Så här berättar hennes bästis Anne Zucker i Dövas tidning i december 2014:

– Jag tänker att 20 år är en lång tid. Vad har jag gjort under alla dessa år, som Daniella annars kunnat göra? Samtidigt känns det som om det var nyligen Daniella dog, säger Anne.
  På lördag den 6 december kommer hon och några vänner att tända ljus utanför Sturecompagniet för Daniella och för att manifestera mot våld.
  – Det är viktigt att påminna dagens ungdomar om vad som hände vid Stureplan för 20 år sedan, säger Anne. 
Det är åter advent, 21 år efter händelsen som berövade fyra familjer en ung människa. Tommy Zethraeus sitter fortfarande av sitt straff på Hall och har hunnit få fyra barn. På vilket sätt hade Daniella Josberg förändrat världen om hon fått leva? Det får vi aldrig veta. Fyra barn växer upp med en pappa som mördat fyra unga människor. Det vet vi. De dödas anhöriga kan inte glömma, Daniellas bästis vill att ingen glömmer. Barockbloggen drar därför sitt strå till stacken med en liten påminnelse på Daniellas namnsdag.

2 kommentarer:

  1. Förlåtelse är en svår sak och kan behöva tid , men en gudstro kan vara behjälplig där. Alternativet är att bära på hat och bitterhet över människor som förlorades , oförätter man själv fick lida som inte kan gottgöras nog längre. Jag kan ju inte säga att jag förlorat något pga av vansinnes dåd men har fått tampas med släktingar som förr var elaka och dom åkommer jag har idag med panik när det blir för mycket folk startade där, sådant kan man ju bli bitter över när man blir stark begränsad i sina yrkesval och även vad man kan eller inte kan på fritiden.Men dessa personer är nu komna till åren och har blivit gamla och snälla , mjukhet och hänsyn kom med åren och jag personligen resonerar så att det är bättre folk gör omvändelse i hjärtat det är rätt nog för mig, att syndarna vänder om gör mig glad, och jag måste inte få rätt i allt, det finns en gud menar jag som till sist dömmer och glädjer sig över dom som vände om i sitt hjärta och även lönar dom som fick lida pin.

    Släkting till Zethraeus säger man blir aldrig fri,och det är ju så på människors vis om namnet Zethraeus kommer fram blir det snack...var det inte han som sköt alla dom där människorna, och sedan är ju skuld frågan också uppe igen. Skriften säger om gud...man fruktar dig för hos dig finns förlåtelse för synder.

    Lars på arbetet

    SvaraRadera
  2. Du skriver så fint om de många sidor som förlåtelsen bär med sig. Med Gud blir det där med förlåtelse lite lättare tror jag, först att förlåta sig själv, men det tar tid, vad än förnuftet säger som i fallet med Maria Bergqvist. Bikten är ett livsnödvändigt sakrament bokstavligen. Man hoppas Zethraeus anhöriga hittar dit. men i deras fall var de ju utan skuld i saken, käsnlorna var obefogade men Zethraeus...jag har upplevt förlåtelsens kraft i mitt liv men utan Gud och vetskapen att min skuld kostat Jesus livet, hade det inte gått. Bitterheten bekämpas bäst inne i klippan som brast för mig.

    SvaraRadera