Stig Hellsten 1913-1999

Stig Hellsten 1966.

Stig Hellsten var biskop i Luleå stift 1966–1980.  Stig Hellsten var född i Uppsala och lågkyrklig, influerad av EFS kom han till Luleå först som domprost och 1966 blev han alltså biskop. Han förblev Norrbottens residensstad trogen och ligger nu begravd på Hertsön i Luleå. Jag har inga minnen av honom men när jag läste i Nederkalix församlings kyrkoblad om honom insåg jag att han betytt mycket för den andliga utvecklingen både i min församling och för mig personligen.

 I min del av stiftet är det Lastadianismen som dominerat som inomkyrklig väckelserörelse. Där är ledarskapet lekmän och det var en sak som Stig Hellsten uppskattade. Han menade att lekmännen var den viktigaste delen av kyrkan. I vår församling fanns en livaktig "frivilligkår" med många som engagerade sig på fritiden i barn- och ungdomsarbete. Konfirmationsledarna var inte alltid anställda, de flesta i besökstjänsten var frivilliga och vi började med ungdomar som hjälpledare i konfirmand- och barnarbete långt innan det blev allmänt modernt. När jag läser Kerstin Danells presentation av Hellsten i Nederkalix kyrkoblad förstår jag att det var tankar som kom från honom.   

Nu är det en annan trend i hela SvK man har massor av anställda och få frivilliga. Mamma tyckte inte om denna utveckling. "Förr hade vi hundratals barn och ungdomar, syföreningar och dagledigträffar. Nu har vi fler anställda och nästan ingen verksamhet. det är inte ens gudstjänst i Jukkas och Tuolla varje söndag längre." Stig Hellsten hade inte gillat den här utvecklingen, barn- och ungdomsarbetet var hans hjärtebarn, men den är ju en trend i hela samhället så jag undrar om det hade hjälpt att han stretat emot. 

Trots denna förändring kom det bestående god frukt av detta arbete och lekmannaengagemanget fortsatte även efter 1980, ibland kanaliserat på annat sätt nu när församlingens verksamhet sköts av anställda. Det jag också kan se när jag läser om Hellsten är att han verkar ha kunnat balansera vår nordliga lågkyrklighet med den framväxande högkyrkligheten och det har fortsatt i den andan. På ungdomslägren i Gällivare undervisades vi om gudstjänstens betydelse men också om hur viktiga levande stenar vi alla är i kyrkobygget. Trots att biskop Stig inte såg kvinnan som oduglig för viss tjänst i Guds rike accepterade han alla laestadianer och de unga högkyrkliga män* som sökte sig till våra trakter pga den lågkyrkliga konservatismen. 

Som ung fattade jag inte alls att det förekom en strid, jag gick i en bubbla av Jesus-förälskelse och drömde om mina föräldrars ungdoms Jesus-rörelse. Jag läste Ylva Eggehorn och Magnus Malm, Nytt liv/Trots allt och längtade till varje mässa som då firades minst två gånger i veckan och till varje ekumenisk "allianssamling" en gång i månaden. I grunden är jag dock fostrad i Stig Hellstens lågkyrkliga lekmannaanda. Tacksamhet är därför dagens luckas tema. Tack Jesus för biskop Stig!

Bach Adventskantat passar bra denna dag av tacksamma tankar. Tack Jesus för Bach! 

 

*Dessa båda grupper, som teologiskt står långt ifrån varandra i ämbetsfrågan är dock helt eniga om kvinnans oduglighet för tjänst i Guds rike – om det inte gäller att predika för barn. Märkligt nog är det också helt okej att vara lärare som kvinna men bittra utfall mot ärkebiskopen duggar tätt i båda sammanhangen. Inte pga hennes teologi utan pga hennes äggstockar.