Staffan var en stalledräng-vi kapprider så gärna

St. Stefanos martyrium enligt Bernardo Cavallino (1616-1656) oljemålning från 1645.

När Stefanos, den förste martyren eller protomartyren som han också kallas, fick sin martyrdag var den 26 december självklar eftersom han skulle hyllas direkt efter Jesu födelse som den förste som dog för Jesu skull. Detta datum blev då speciellt för alla som höll hästar i norra Europa eftersom juldagen var en så helig dag att hästarna inte fick vattnas den dagen på den tid då vatten inte fanns i en kran i väggen utan man tog hästarna till en källa eller bäck som inte bottenfrös för att dricka på vintern, berättar Jan-Öjvind Swahn i Den svenska julboken.

Medeltiden flödade över av källor med mirakulösa egenskaper som ofta kopplades till ett helgon. Sankt Olofsleden har med jämna mellanrum heliga källor vars vatten ansågs kunna hela sjukdomar och ge hälsa och långt liv. Om detta är en hednisk sedvänja som alltid funnits i norra Europa eller kommer av Bibelns många berättelser om vatten med helande och frälsande egenskaper och ritualer som dop och vigvatten, tvistar de lärde. Det är väl som vanligt lite av varje. Dagen forskning är mindre benägen än 1800-talets att utnämna exakt alla sedvänjor till hedniska riter som kristnats och det är väl mycket som tyder på att den senare forskningen har rätt på den punkten.Min egen åsikt är att Bibeln uppkom i ett land med vattenbrist på ett helt annat sätt än norra Europa så troligt är väl att vattnet fick en utvidgad betydelse i och med kristendomen.

Norrströmmande vatten är däremot ovanliga i Sverige och har därför alltid ansetts märkvärdiga och snart nog kopplades den folktron ihop med Staffansdagens vattnande av de jultörstiga hästarna. Allra helst skulle hästarna vattnas i en sådan källa, i brist på norrströmmande vatten skulle en annan källa med mirakeleffekter användas och den som kom först i kapplöpningen till källan ansågs bebåda att gården där häst och dräng hörde hemma skulle bli först klar med allt arbete under året som låg framför. För hästhälsans skull var det också bra om källans vatten "fradgade" dvs skummade och rördes upp. Jag tänker på Betesda-dammen i Johannes evangelium.*

Denna sedvänja blev särskilt populär i England** där kapplöpningar till häst länge varit populära. De äldsta staffansvisorna och legenderna kommer därifrån och är gemensamma med våra svenska staffansvisor. Det är också i England vi först hittar legenden om Herodes stalledräng Staffan nedtecknad i mysteriespel på 900-talet. Då var ju också delar av England under dansk överhöghet och seden med staffansritt samt historien om tuppundret och Herodes stalledräng som Vittskövlevisan bygger på kom hit. Bibelns Stefanos och legend-Staffan var då redan helt hopblandade och passade in i det hästälskande Norden. Här har seden överlevt på olika sätt in i våra dagar. Nu är Staffan en stjärngosse i Lucias följe., men vid en enkel bildsökning på ordet staffansritt hittar jag mängder av ridskolor och enskilda ryttare som tar tillfället i akt att rida lite mer högtidligt på denna dag.

Även bilder från Barockbloggen finns där, för naturligtvis hålls seden i ära här även om mina hästar får vatten även på juldagen.

Dädesjö gamla kyrka har ett av de äldsta beläggen för Staffan-traditionen i Sverige. Här syns Staffan med sina hästar målad av mästaren Sighmunder under senare delen av 1200-talet.

* Johannes evangelium kap.5 : Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

-

** I Irland kapplöptes det också på Annandagen men där jagar man en stackars gärdsmyg, inte en källa att vattna sina hästar i och fågeln sattes på en käpp och bars runt i husen för att skaffa mat och pengar till en danskväll för byns ungdomar. Vilket borde indikera att själva staffansseden har mer med ledigheten och mindre med helgonet Sankt Stefanos martyrium att göra.