Identifikation

"Ecce homo" Caravaggios bild av när Pilatus visar upp den torterade Jesus för mobben som väljer Barabbas.

Lukas evangelium 22: 63- 65 Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. De band för ögonen på honom och sade: ”Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?” Och de öste glåpord över honom.

Johannes evangelium 19:1-3 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas konung”, och de gav honom örfilar.

Hebréerbrevet 2: 14–18 Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

Kan bara en kvinna begripa en kvinnas problem? Kan bara unga förstå hur unga har det? Kan endast homosexuella svarta kvinnor från arbetarklassen företräda svarta homosexuella arbetarklasskvinnor? Behöver en verkligt representativ demokrati ett parlament med tusentals platser för att alla ska känna sig representerade? Måste Gud bli människa för att kunna bli allas biktpräst?

Ja, är svaret på den sistnämnda frågan, enligt Hebréerbrevet. Det är intressant med Hebréerbrevet också i det att där antyds att Gud måste utvecklas och utbildas. Hen måste bli barmhärtig och trogen genom att dela lidande människors lott. Gud vill förstå människan och dela hennes villkor för att kunna göra det. Hen förstår att det är omöjligt att veta hur det är om man aldrig varit i närheten av att vara där. En Gud med självinsikt blir människa för att kunna befria henne från slaveriet dödsskräcken håller henne fången i.

Här är Jesus verkligen ett föredöme; vi ska inte tro att vi förstår hur det är innan vi varit i närheten av samma situation. Jag tror att unga svarta homosexuella kvinnor kan representeras av gamla vita asexuella män om de männen har förmågan att hitta likheter för vi människor är mest av allt väldigt lika varandra. Men det skadar inte att öva oss i empati genom att gå in i min medmänniskas villkor, utan förbehåll, som Jesus gjorde.

Erbarme dich av JS Bach med denna underbara kontraalt, Delphine Galou.

Alma-Lena vs. Lena Andersson del I

Den obligatoriska självbiografin

 På begäran har jag åter lyssnat på Lena Anderssons sommarprogram från 2005 och skriver nu om mina högst personliga intryck av det. Lena Andersson börjar med att i avmätt ton nämna sin troende farmor och dennas tydliga bönesvar när hon som barn gick vilse i dimma och bad till Gud vilket ledde till att dimman lättade direkt.  Andersson själv bad ofta Gud om hjälp att vinna och klara prov, vilket hon också gjorde. 

Hon analyserar inte detta vidare men lyssnaren förstår ändå hennes förakt för sitt barnsliga jag som såg alla "bönesvar" när det egentligen bara var hennes egen stora kompetens som fixade det åt henne. Hela programmet genomsyras av Anderssons bergfasta självförtroende vilket ger programmet en sällsam fräschör, sällan möts vi av en sådan tveklös hållning. Speciellt för mig som alltid tvekat mig fram genom livet framstår hon som exotisk. Och i en tid när det blivit modernt att bjuda på sina tillkortakommanden, sorger och sårigheter i offentliga sammanhang utgör hon en välkommen, stramt självbelåten, kontrast. 

Andersson fick en Bibel av kyrkan när hon konfirmerades och den tackar hon för, trots att hon vid konfirmandåldern för länge sedan slutat tro på Gud. Så avslutas  det självbiografiska partiet i programmet på hennes karaktäristiskt torra sätt och i stället kommer hon till huvudsaken: Jesus. Jag kan förstås inte annat än applådera hennes val av huvudperson. Jesus är trots allt betydligt mer spännande och mångfacetterad än Anderssons egen helgjutna person som inte verkar kunna bjuda på motsägelser eller överraskningar. I hela programmet visar hon upp denna självbild. Det är sannerligen intressant med en sommarpratare som inte behöver prata om sig själv för att visa precis vem hon är. Få svenska mediepersonligheter uppvisar en liknande stilistisk stringens.

Metaforblind

Lena Andersson ägnar merparten av programmet åt att bevisa att Jesus inte var en god människa, han var inte förespråkare för socialism, han hatade sin familj och han var dessutom en psykopatisk diktator med en lång rad härskartekniker i sin förtrycksarsenal. För att göra detta tar hon en rad texter ur evangelierna som på frikyrkligt evangelistvis helt plockas ur sitt sammanhang. Alla texter hon valt är välkända och ofta utlagda av förkunnare och amatörer. Många av mina favorittexter läser hon upp och tolkar med det frejdiga självförtroende som kännetecknar allt hon gör.

Kanske borde hon ha lämnat en del av texttolkningen till någon som klarar av liknelser och metaforer, för det gör inte hon. Dessutom slår hon ner som en aldrig fallerande målsökande robot på Jesu samtal med fariséerna, som liksom hon såg sig själva som duktiga och ofelbara. Där talar Jesus i ett bildspråk som kan vara svårt för en oinsatt att alltid förstå-men långt ifrån alla har lika stora svårigheter med bildspråk som Andersson. Kanske är det därför hon inte bara missförstår utan också blir arg på det som skrivs-hon är ju sannerligen själv oerhört duktig och vet bäst i det mesta. Exempelvis när Jesus talar om vem som gör rätt, den som säger "ja, jag ska ut och jobba" men stannar i sängen och den som säger "Nej" och ändå går ut och jobbar senare, fattar inte Andersson att Jesus talar till fariséer som såg sig som lika kompletta som hon ser sig själv utan tror att de svarar fel på hans retoriska fråga. 

Jesus inkluderar i stället i liknelsen dem som fariséerna föraktar och exkluderar ur samhället och mänskliga rättigheter. De föraktar Jesus för att han umgås med dessa "syndare". I liknelsen är dessa sonen som säger nej men ändå gör jobbet senare, medan fariséerna är de som säger ja men fortsätter att lata sig. Jesus hade inga problem med prostituerade och skatteindrivare, men fariséerna hade det. Jesus är arg på fariséerna just för att de ser sig som bättre än andra, mer nära Gud, och han är arg på dem därför att de ser ner på och föraktar de människor som de anser lever mindre perfekta liv än de själva gör. Denna poäng missar Andersson helt och ser bara en nyckfull och elak Jesus som skäller ut oskyldiga åhörare som "svarar fel".

Även liknelsen om punden/talenterna missförstår hon pga sin oförmåga att se sammanhang och uppfatta bildspråk och kanske också pga av att hon aldrig skulle drömma om att inte använda sina gåvor och talenter. Hon behöver ingen som olagligförklarar Jante-lagen, hon har aldrig brytt sig om den. Men vi är många som behöver höra dessa Jesu ord om att inte gräva ner våra gåvor utan våga använda dem och anta utmaningar. Han visar här att det inte är ödmjukt och vackert att ligga lågt och inte utnyttja sina gåvor utan tvärtom ska vi inte vara rädda för att "vara duktiga" och vi ska tro att vi är något, vi ska tro att vi har något att komma med. Andersson missförstår liknelsen totalt och tror att Jesus talar om ekonomi och ekonomiska system och dömer därmed ut honom som en förespråkare för roffarkapitalism. Andersson framstår som metaforblind i samma grad som en del kan vara ansiktsblinda.

Alma-Lena vs. Lena: del II

Arbetsrätt och familjejuridik

När hon läser Jesu ord om familjen, tex när han säger att hans familj är alla som tror på Gud, fattar hon inte att Romarriket var i familjesammanhang en ytterst tuff hederskultur. La familia var den sammanhållande länken för den enskilde; inte minst för judar. Mose lag säger att en olydig son ska stenas av sina föräldrar och en dotter som inte blöder på bröllopsnatten ska behandlas likadant. Det fjärde budet i Tio Guds bud användes som en hård tvångströja för judiska barn och gav fäderna en oinskränkt makt som inte sällan missbrukades. Det räcker att se Woody Allens filmer för att förstå att det kan vara ytterst befriande att höra att du inte behöver ta hand om din far som inte vill släppa iväg dig innan han har dött ("låt de döda begrava sina döda") eller för den som förskjutits av sin släkt, en främling eller kastrerad, som enligt Mose lag inte skulle inkluderas i gemenskapen, att få höra att Jesus ser dem som sin familj. 

Jesus säger ju inte att hans småsyskon och Maria inte är hans familj, han säger att fler än de är hans familj. Det är inte svårt att förstå detta om man själv har känt sig utanför någon gång. Lena Andersson verkar däremot haft ett privilegierat liv då sådana känslor verkar vara helt främmande för henne. Hon verkar också ha välsignats med en trygg barndom. Detta parat med hennes oförmåga att förstå metaforer och sammanhang får henne att åter missförstå och dra slutsatsen att Jesus är ond. Vännen Åsa uttrycker det så väl: "Lena Andersson förstår inte hjärtats angelägenheter."

När Jesus vid ett tillfälle säger åt en förlamad man att hans synder är förlåtna drar Andersson slutsatsen att Jesus anser att han var förlamad på grund av sin synd. Inget i texten antyder detta och på inget annat ställe talar Jesus till sjuka som om de var straffade pga sin synd. Vid ett tillfälle säger han däremot att en blind man inte är blind pga sin eller föräldrarnas synd. På detta ställe i programmet kan jag inte se annat än att Anderssons omdöme grumlas av hennes syfte. Här handlar det inte om en oförmåga att förstå metaforer utan att helt enkelt läsa in något som inte står i den välkända texten. Andersson, som själv aldrig verkar ha haft behov av syndernas förlåtelse, kan helt enkelt inte tro på att en förlamad person kan ha något att behöva förlåtelse för, kanske innan han ens orkar ta emot ett helandeunder. Vi som haft en verkligt tung skuld att bära på kan dock bli tröstade av en text som visar att Jesus har makt att förlåta synder när ingen annan finns som kan. Åter bevisas att "hjärtats angelägenheter" är en stängd värld för Andersson.

George W Bush är en av dem som behövt förlåtelse. Han har ofta berättat om hur Jesus hjälpt honom att göra slut med sin alkoholism och allt vad det medfört. Detta nämner Lena Andersson lätt raljerande och menar att han sedan i sina många dåliga beslut är den kristna trons sanna uttolkare trots att majoriteten av kristna inte håller med. Vi som är pacifister har missförstått Jesus medan Georg W Bush läst helt rätt innantill, menar hon. Andersson tycker Bush har fattat Jesu liknelse om exempelvis vinbonden som ger samma lön till alla arbetare eftersom hon uppfattar den liknelsen som en anvisning för arbetsrätt där Jesus förespråkar arbetsgivarens godtycke i lönesättningen. Egentligen är det förstås återigen en liknelse som riktar sig mot fariséer och upprättar dem som fariséerna kallar syndare: alkisar, bagladies, misslyckade presidenter och andra "utanförskapare". Jesus talar om livet i liknelser och  inte konkret om arbetsrätt. 

Alma-Lena vs. Lena: del III

Speglingar

Kristna och vårt intresse för vetenskapen avfärdar Lena Andersson med att anklaga oss för att använde hennes egen metod för bevisföring: bevisa det som förutsätts med cirkelargument; "Jesus är ond därför ska jag leta upp allt som bevisar denna min tes." Obekymrad om vad liknelser och metaforer verkligen betyder rycker hon ut ord som bevisar hennes tes och hoppar över allt som motsäger den. Samtidigt anklagar hon kristna för att rycka ut bibelsammanhang om Jesus där han verkar snäll. Alltså trots att hon använder texter som finns med bland de utvalda texter som predikas över under kyrkoåret-faktiskt varenda en av de texter hon valt ut är dessa texter, men hon läser dem mycket selektivt. Exempelvis låter Andersson bli att läsa vad Jesus svarar en rik yngling som vill veta hur han ska få evigt liv, hon nöjer sig med att sluta efter att ha citerat Jesus: "Varför kallar du mig för god, endast Gud är god." Här är hela sammanhanget:

”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” – ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

Rödhårig Judas förråder mörklockig Jesus

Detta bibelsammanhang motsäger i stort sett vartenda påstående Andersson har kommit med under programmet. Som att Jesus är självrättfärdig, vill ha en roffarkapitalism och är elak mot dem som söker kontakt med honom. Och då låter hon helt enkelt bli att läsa hela sammanhanget, hon nämner det inte ens i ett kortfattat referat. Naturligtvis finner hon fel i Bergspredikan* också för det är hennes ärende-att hitta bevis för att Jesus är ond och kristna är dumma eller onda själva. Hon menar att Jesus är överlägsen och anpassar sig enligt sina egna syften. Hon avslutar med att lansera sin egen "den stora kristna konspirationsteorin" och sticker hål på sin argumentation om kristnas vetenskapssyn när hon berättar att Judas är en hjälte** med att avsluta med att Jesus avbildas blond och Judas avbildas svarthårig och kroknäst. Det gör han ju sällan förrän senare i historien när han börjat omvärderas i Anderssons riktning, han avbildades traditionellt som rödhårig. En snabb koll hade rättat detta misstag.Vilket visar att Andersson mest av allt bygger sitt program på egna föreställningar och fördomar, inte på kunskap. En sak hon anklagar kristna för rakt igenom programmet. Så blir hon en oavsiktlig spegelbild av sin egen nidbild.***

Tack, Lena Andersson

Så där kan man fortsätta att kritisera Anderssons läsning och bevisföring. Men hon har också poänger som när Jesus blir irriterad och arg på sina lärjungar. Han ledsnar på att de inte kan bota en pojke med fallandesjuka till exempel. Han skäller på dem för att de tror för svagt. Likaså är Jesus i Anderssons ögon ond när han vill att hans vänner vakar och ber med honom i Getsemane innan han fängslas. Jag håller med Lena Andersson om att Jesus i det första fallet verkar sur i överkant och inte uppvisar den "ängels tålamod" som han förväntas visa. Samtidigt tillhör jag dem som känner en tröst i detta att även Jesus fräser åt sina nära och kära. Även han blir utmattad av starka upplevelser som det på förklaringsberget. Även han behöver tröst från sina vänner i sin svåra stund i Getsemane. 

De flesta kristna hävdar ju att Jesus är både Gud och människa och här ser vi hans mänskliga sida. "Kärleken är tålmodig och god", "den brusar inte upp" säger Paulus i sitt första brev till församlingen i Korint. Här gör Jesus just det-brusar upp. Jag kommer också ständigt till korta där. För mig säger detta bibelställe och andra där Jesus är trött, gråter, förtvivlar eller blir irriterad att han kan känna med oss i alla våra tillkortakommanden precis som Hebréerbrevet säger; till Jesus kan vi komma med allt, han vet hur det är.

Detta bibelställe med pojken som led av "fallandesjuka"visar att Anderssons tes att kyrkan och andra "mörkat" Jesu dåliga sidor helt enkelt inte stämmer. Om kyrkan hade intentionen att dölja dessa sidor hos Jesus hade de väl aldrig skrivits ner? Hon har dessutom genomgående valt texter som är mycket välkända och återkommer som predikotexter i Svenska kyrkans evangeliebok och utan minsta censur fick hon denna Bibel som konfirmand just av kyrkan. Något mörkande kan man knappast belägga hos kristenheten, så var hon fått denna idé ifrån förblir ett mysterium programmet igenom. Se där, åtminstone en liten spricka i den kompetenta, förutsägbara och helgjutna personen Lena Andersson som presenterar sig i detta program.

Jag är trots dessa anmärkningar glad att få ha tagit del av denna hennes evangelieläsning. Så konkret hör jag sällan någon vuxen läsa litteratur och det ger nya infallsvinklar för mig som lärare eftersom det för mig är så självklart att metaforer och liknelser inte ska uppfattas konkret. Lena Andersson påminner om att jag måste vara beredd på att även den duktigaste läsare kan missförstå text pga att metaforer och liknelser behöver en kontext. Som lärare blir det då min uppgift att ge en tydlig bakgrund till de texter vi arbetar med för att alla elever ska ha en chans att förstå det vi läser. Lena Andersson gjorde gymnasiets litteraturkurser ännu mer angelägna och det är jag tacksam för.

 Lite Bach måste till efter detta: Agnus Dei ur H-mollmässan framförd av kontratenoren Andreas Scholl och noter så man kan sjunga med.

* Lite bakgrundsinfo hade hjälpt Andersson på vägen när det gäller att exempelvis "gå den andra milen". Hon menar att det är härskarteknik att gå två mil när någon tvingar en att gå en mil. Hon menar att man gör sig till en martyr och därmed omöjlig att försvara sig mot. Ja, så är det förstås. Detta med att gå en mil var något romerska soldater kunde tvinga folk att göra och det var en icke-våldsmetod av motstånd Jesus här förespråkar vilket ex.vis Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. också praktiserade. Dessa metoder var alltså menade att just göra motstånd mot det onda på ett konstruktivt sätt utan våld. Andersson missar detta. Det handlar alltså om att bemöta det onda på ett verksamt sätt med icke-våld och hon har helt rätt i att detta är en svårslagen metod mot ondska. Jesus förespråkar inte detta som ett sätt att skaffa familj eller möta nya vänner. Han talar om fiender här, fiender som inte drar sig för våld och övergrepp.

** Det gnostiska Judas-evangeliets (ca 150 e.Kr) budskap eller har hon tagit till sig sin barndoms "Jesus Christ Superstar" där filmens Judas är hjälte och svart-men inte kroknäst? 

*** Hon menar ju att hon predikar precis som kristna gör , bara det att hon lyfter fram Jesu ondska medan kyrkan tagit bort dessa bibelord och väljer andra, vilket alltså inte stämmer. Ska en satir fungera bör man vara mer insatt i sitt ämnes förutsättningar. Präster har en mångårig utbildning bakom sig för att kunna förstå Bibeln lite bättre innan de predikar över de texter Andersson använt här. Men Andersson kan luta sig emot att de flesta Sommar-lyssnare är lika okunniga som hon liksom hon kan lita på att vi kristna har hört värre och lugna ligger kvar i hängmattan utan att bjuda henne motstånd. Jag är glad att mina vänner Åsa och Anna-Lena tog mig upp ur hängmattedåset genom detta önskeinlägg.

Med facit i hand

Lukas evangelium 22:39–53 Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

Kristus i Getsemane av den ryske målaren Vasilij Grigorjevič Perov 1834-1832

Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: ”Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.”

Orazione nell'orto (Bönen i örtagården)målad av Sandro Botticelli ca.1500.

Johannes evangelium 18:1–11När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade: ”Det är jag.” Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?” och när de svarade: ”Jesus från Nasaret” sade han: ”Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.” Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: ”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: ”Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Så här olika berättar Lukas och Johannes om Getsemane. Lukas, som anstränger sig att berätta det han hört av många olika personer talar om förtvivlan, om trötta lärjungar men också om ett mirakel: örat blir helat. Johannes som på något sätt berättar mycket tydligare "med facit i hand" berättar inte om örat men heller inte om förtvivlan. Efter den översteprästerliga förbönen går Jesus ut ur festsalen och blir omgående tillfångatagen. När han uttalar Guds namn "Jag är" faller vaktstyrkan till marken. 

I Johannes evangelium finns 7 "Jag är"-uttalande av Jesus. Det är absolut inte en slump att just Johannes har med dem. Han är den som skriver sist/hans minnen skrivs ner efter de övriga evangelierna och han verkar ofta vilja korrigera och komplettera, kanske till och med "teologisera" de övrigas berättelser. Han har hunnit fundera. Han lägger märke till att Jesus säger "Jag är- den gode herden, jag är- levande vatten och drar en slutsats av detta faktum. Allt skrivs utifrån påskens triumf, till och med ångesten i Getsemane.

"Jag är "som skrivs YHWH/JHVH med latinskt alfabete, är det hemliga, mäktiga gudsnamnet som Mose fick höra när han blev kallad till att leda exodus ur Egyptens slaveri. "Jag är den jag är" man kan också säga "jag blir den jag alltid varit", för ordformen i hebreiskan är imperfekt vilket betecknar en evig oavslutad handling. Imperfektiv aspekt är "evighetsaspekten". På svenska saknas detta tempus och därför passar presens bäst här i översättningen till svenska, om man förstår att det betyder: "jag är, var, har alltid varit och skall alltid vara".

Jesus gråter inte och svettas inget blod i ångest hos Johannes. Örnen kallas han som evangelist. Han kommer med de stora perspektiven och ser långt i forntid och framtid. Dessutom är kvinnorna vid graven hopkopplade med örnar eller gamar(det är samma ord på grekiska) genom att Jesus en gång sa att "där örnarna/gamarna samlas" ligger kroppen på människosonens dag. Kvinnorna får se blixten från himlen och Jesus som uppstånden. I Johannes evangelium är det som om uppståndelselivet redan finns i Jesus här i Getsemane trädgård. Hela evangeliet är tydligt skrivet av en som har facit i hand. 

Lukas, oxens evangelist, berättar mycket mer kronologiskt och jordnära. I Getsemane är förtvivlan. Jesus verkar inte alls vara mäktig där han svettas blod i sin ångest för det som ska komma. Han gör ett helandeunder men inga vakter som faller noteras. Jesus är sannerligen den lidande människosonen, den gode herden, Herrens lidande tjänare som till slut ska citera Psaltaren 22: "Min Gud , min Gud , varför har du övergivit mig?" där han hänger naken och torterad på korset.

Jag, som ofta varandes en Getsemane-människa, är glad för Lukas beskrivning men vill absolut inte vara utan Johannes triumfator. Så är det åter bevisat att både-och, är den princip vi bäst tolkar världen med. 

Telemanns blockflöjtsmusik tycker jag förenar både triumf och tvekan i denna version av musik på ett av mina favoritinstrument.

Förklaringsmodell

Återigen ett norrsken som inte vill vara med på bild, men jag hoppas den gröna färgen syns. Kraftiga norrsken under första påskveckan är inte vanliga, men denna tidiga påsk har bjudit på detta skådespel.  Norrskenet klätt i flera av påskens alla färger är en upplevelse.

Lukas evangelium 24:44-49 Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Johannes evangelium 21:15-19 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Jesus ber inte om något svårt som exempelvis att stå i spindelposition i femton djupa andetag. Han anpassar sig till Petrus nivå: "Petrus, är du min vän?"  "Herre du vet allt. Jag är din vän."

 Så lite text används av evangelisterna för tiden efter Jesu uppståndelse. Speciellt om man jämför med hur detaljerat alla fyra berättar om Jesu sista timmar i livet då han inte alls förkunnar blir det tydligt att Jesus inte är en vanlig religiös lärare utan något annat.  Evangelierna berättar att han undervisar dem om varför han måste dö och uppstå och vad det betyder för dem. Men de tar inte upp speciellt mycket av vad han sa. Paulus ägnar en stor del av sina brev till den saken, Jakob, Jesu bror, skriver om det, Johannes tar upp det i sina brev som kom innan evangeliet och jag antar att de praktiska evangelisterna samlade ihop sina evangelier i ljuset av detta som de kristna redan visste så mycket om. Vi tycker de lämnar en lucka: , men de uppfattade att luckan var Jesu liv och verksamhet när de gamla började falla ifrån och nya generationer kristna komma till som aldrig träffat Jesus. Evangelierna handlar alltså om det som Paulus inte visste så mycket om. Speciellt Lukas skriver ju utifrån att han rest med Paulus och skrivit om dessa resor i Apostlagärningarna.

Att följa efter är inte svårt, fråga vilken häst som helst.

Lukas använder Thukydides metod som historiker; egna iakttagelser, men mest vad andra berättar om händelserna samlas till en lång berättelse. Här i slutet av evangeliet, kommer dock en kort sammanfattning av vad Jesus sa under sina 40 dagar på Jorden efter uppståndelsen men i Johannes fall får vi en slags arbetsbeskrivning för en församlingsherde, episkopos, på grekiska. Därifrån har Västkyrkan gett Petrus ett företräde framför de övriga apostlarna och lagt till att Petrus var församlingsföreståndare i dåtidens mest betydande euro-asiatiska stad, Rom. Även när Rom förföll förblev Roms biskop någon slags papa di tutti papi-i väst. Östkyrkan har sett Paulus och Petrus och övriga apostlar som jämlika.

Många predikningar i den lutherska traditionen har inte alls fokuserat på församlingsledar-instruktionen utan på att Jesus och Petrus använder två olika ord här. När Jesus frågar "älskar du mig?"(agapás me) svarar Petrus: "Herre, jag har dig kär"(Kyrie, filó se). Jesus frågar med det starkaste ordet för kärlek, det som fortfarande heter så på grekiska, Petrus svarar med ett ord som används för vänskap, lite försiktigare än s'agapó. Jesus anpassar sig till detta och tredje gången han frågar är det just "fileis me" han frågar som om han anpassat sig till hur mycket Petrus orkar bekänna efter sin förnekelse på Skärtorsdagsnatten. Jo, det är ett givet predikoämne. Jesus bryter sig inte in, tränger sig inte på. Petrus de stora ordens och bekännelsernas människa har lärt sig sin begränsning och Jesus låter honom vara där. Förbli hos honom i det läget han har förstått att han befinner sig. Det finns inget agapó se i honom, men det finns ett ärligt och djupt menat filó se.

Mer än så här får vi inte höra av Jesus undervisning efter uppståndelsen hos Lukas och Johannes. Jag är lite nyfiken, vad sa Jesus när Lukas berättar :"Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. "?  I pastoralbreven kommer den första kristna kyrkans undervisning om vad det var han sa, antar jag, så jag kommer inte bara att läsa Lukas och Johannes denna påsktid. Fler färger än Lukas vadmalsgrå och Johannes himmelsblå måste till när den första kyrkan målar upp vad uppståndelsen betyder.

Den byzantinska nunnan Kassia skrev denna hymn till Petrus och Paulus, tyvärr väldigt antisemitisk text, men man behöver ju inte förstå eftersom den är på grekiska.

Påsklov i hoppets tecken

Aron flyger runt i backen han har hunnit med två backar till under lovet. Bästa backarna tyckte vi fanns i Pullinki i Svanstein, läskigaste i Kiruna-men där fanns den absolut bästa utsikten och snön. Han skulle nog sova med skidor och ryggskydd om han fick.

Nu har det varit påsklov även från sociala medier. Först var det teknikstrul med datorn och sedan dog mobilen. Och hur känns det?

Väldigt lugnt. Känner mig närmast lat nu när datorn är i form igen. Jag saknar alla kloka samtal här på bloggen men jag inser att mycket tid går åt till mindre meningsfull mediekonsumtion när allt funkar. Har  hunnit med annat ridning, böcker, resor, filmer (såg filmerna om Bilbo till slut. De var bättre än befarat!). Det är ju underligt att det alls finns tid för denna blogg egentligen. Men jag vill inte sluta blogga. Inte för att jag inbillar mig att det jag skriver är så omistligt men samtalen som kommer igång är omistliga för mig. Och jag vill göra ett hoppfullt inlägg för det känns bättre nu än på länge och hoppas kunna förmedla det i bilder.

Kapten har sovit i solen på bron varenda dag.

Sedan har jag ju lovat att visa hur Smilla växer upp och står i. Av detta blir det inget om man skyr elektroniska apparater och förresten är ju arbetet av den karaktären att det skulle räknas som arbetsvägran om jag fortsatte denna slappa påsklovsinternetfrihet. Därav ett litet bildreportage över den internetfria veckan. Men inte en enda bild från pojkarnas och min härliga resa till storstaden Kiruna-vi glömde kameran hemma:

Johannes, prästkandidat, var på besök.

Men ibland har han följt med på långa ridturer tillsammans med Elva som ömsar päls och ser hemsk ut..

 

Det har förstås gått utför för oss under lovet. Och när Aron nu tränar slalom så blir det för oss föräldrar att stå i backens kafé medan han åker slalom och trixar i hoppen.