Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

torsdag 24 december 2015

Eva

Evas barndomshem i Kangos.
Hur ska jag kunna berätta om Eva? Var ska jag börja? Hon kom tidigt in i mitt liv men jag kom sent in i hennes liv. Det visste vi inte då jag sov på golvet i vad som skulle bli toaletten i hennes stuga på hennes hemgård i Kangos. Jag skulle fira Midsommar med Hr. Bråddjup när han ännu var blott en ungersven och jag var stolts jungfru Barock-Olga. Jag trodde, precis som Eva att detta var början på en lång bekantskap som tack och lov hann fördjupas till vänskap innan cancern tog hennes liv alldeles för tidigt för oss som blev kvar.

Eva var min käre Bråddjups moster, den enda han hade eftersom de var blott två systrar med sex bröder i familjen. Min svärmor var lillasyster och Eva storasyster. Hon agerade också som en sådan i allt. Hon lagade mat och bjöd på stora kalas så alla kunde samlas kring ett enda bord. Hon var särskilt mån om att även den brorsdotter som aldrig kunnat bo med sin alkoholiserade far kom med i familjegemenskapen. Evas kristna tro tog sig också uttryck i teologiska studier som slutligen ledde till religionslärarjobb på högstadiet. Hon tyckte om sitt arbete och var en omtyckt lärare fast det säkert fanns en och annan som ogillade hennes omutlighet, rättvisepatos och karisma av naturlig auktoritet. Hon var, med en populär kliché, en lärare som brann för sitt arbete.

Hon pluggade en gång i tiden tillsammans med min pappa som fick komplettera högstadium och gymnasium i vuxen ålder. De blev kompisar och pappa hyste stor respekt för henne och hennes stadiga tro. Eva hade visserligen redan läst motsvarande högstadiet, men till gymnasiestudier hade inte de ekonomiska förhållandena räckt innan hon blev vuxen och självförsörjande med make och tre guldlockiga barn. I tidiga tonåren hade hon fått bo hos sin barnlösa moster Ilona som stödde den begåvade flickans iver att studera så hon fick fortsätta plugga efter folkskolan trots den stora syskonskaran som också drygats ut med inhyst kusin som bodde för långt från skolan för att kunna bo hos föräldrarna under terminerna.

Alla som mötte Eva fick lära sig något av henne. Jag upplevde aldrig detta som ansträngande, hon var en född pedagog som berättade lika fängslande om antikens mysteriekulter som om släktens historia. Det var helt naturligt för henne att , när hon drabbades av en sällsynt cancerform, ställa upp för forskning och utbildning om den sjukdom som sedan tog hennes liv. När hon låg på sitt yttersta och krafterna började domna planerade hon sin begravning tillsammans med den präst som stod henne närmast, Kristina.  Eva ville ha en tydlig kristen prägel på begravningen och att Kristina som besökt henne på sjukhuset och gett henne nattvarden skulle hålla den.* Musiken hade hon valt ut: "Come Sunday" från Duke Ellingtons Sacred Concert med Torbjörn Jakobsson på saxofon och jag skulle sjunga Lär mig du skog att vissna glad .

Och det hade hon lärt sig. Hon gav ännu på sitt yttersta ett lugnt och tryggt intryck trots att livet behandlat henne ovarsamt många gånger. Det var som om hon alltid levt i himmelriket och resan redan var avklarad. Och precis så var det ju. Guds rike är ju mitt ibland oss. Hos var och en som tror finns Himlen. När Jesus föds in till oss i ett nyfött barn visade han just himmelrikets riktning, inåt inte uppåt. Himlen finns redan här inom oss. Så var det verkligen med Eva och det passar så bra att hon fick just det namnet.**

Hon har sin namnsdag på julafton och det är lika passande det. Moster Eva bjöd alltid på stora julkalas och trivdes i rollen som matriark. Varje julafton ägnar jag henne därför en tacksam tanke. Tack Jesus för Eva som sannerligen gjorde skäl för sitt namn!

Den här sången händer det att jag framför i juletid och texten passar Eva-dagen precis.



* Eva stod den laestadianska väckelsen när men var helt och hållet för att kvinnor kan inneha vilken andlig tjänst som helst, bara Gud kallat och rustat en människa har hon all rätt, ja till och med skyldighet, att följa sin kallelse och använda sina gåvor.
**Eva/ Chawwa betyder ge liv, livgiverska.


7 kommentarer:

  1. Låter som en lärare med passion för sitt yrke, en mentor. Ingen slump tror jag att så många gamla lärare förr var troende.Har alltid misstänkt att J.K Rowling hämtade sin förebild till Hogwarts School i någon gamal kristen internat skola i England ;)

    Och glad jul =) kokar skinkan just nu och kom på att jag fattas vissa saker ..suck...blir en tur till Statoil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid glömmer man något.Hoppas skinkan blev god till slut! J, nog kan man känna igen en del läraroriginal man haft på Hogwarts och Eva var mest lik Minerva McGonagall.

      Radera
  2. Fin människa.
    Själv undrar jag fortfarande vad min kallelse är. Har bett om ett svar på det många gånger och det svar jag möjligen fått på det ät ungefär "gemenskap med människor".

    Hoppas du fann vad du sökte på Statoil, Lars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att det ska vara så svårt att veta vilken kallelse man har, men jag anar att du redan lever i din kallelse. Du har ju med människor att göra redan nu som jag förstår.

      Radera
  3. Är man en myrslingerbult så kanske gemenskap med människor är viktigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver den om man är en onaturligt sällskapssjuk, lättsinnig och munter myrslingerbult som Surpööl.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera