14 mars 1889

föddes Siri Dahlquist, psalmförfattare, skribent, lyriker, teolog och prästfru. Samma år som hennes son Germund föddes, 1924, översatte hon den vackraste fastepsalmen av dem alla: "Den kärlek du till

Boken om Siri Dahlquist går att köpa här.

världen bar" Sv. Ps 137.

När hon blev Teol. Kand. 1913 som den andra kvinnan i Sverige efter Emilia Fogelklou arbetade hon redan som kristendomslärare i Stockholms flickskolor men när hon gifte sig med en präst slutade hon med detta för att bli prästfru, ett av de sätt som kvinnor med en förkunnarkallelse kunde välja för att få utlopp för denna kallelse. Som synes i artikeln jag länkade till den 8 mars kunde kvinnor också vara missionärer, lärare för barn och icke-européer, glesbygdsevangelister, barnmorskor och sjuksköterskor. De kunde inom Svenska kyrkan också bli Hemsystrar, söndagsskollärare, konfirmandlärare, barntimmeledare, scoutledare och diakonissor, senare församlingsassistenter och församlingspedagoger.**

Förbud mot kvinnliga präster gjorde alltså att synen på vad som var en kyrklig och kristlig tjänst breddades pga att kvinnornas kallelse inte kunde stängas in. Den mäktiga flod som kallelsen utgör hittade nya vägar vid fördämningen som prästämbetet* utgjorde. Kvinnor som Siri Dahlquist, Lina Sandell och Jenny Lind, för att ta tre svenska kändisar, hittade andra vägar att låta det som profeten Amos talar om:
                           

3. 8: Vem kan höra lejonet ryta

utan att gripas av skräck?

Vem kan höra Herren Gud tala

utan att bli hans profet?

Amos var ju inte heller den som ansågs vara en självklar profet som det religiösa etablissemanget lyssnade på just på grund av att han var född i fel social grupp. Visst han hade snopp men Judendomen hade också ett religiöst etablissemang som utgick ifrån vilken klan man tillhörde. Amos tillhörde fel klan, han var fel från födseln:

7:10-15: Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,

och Israel skall föras bort från sitt land.”

Till Amos sade Amasja: ”Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.” Amos svarade Amasja: ”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.

Jag kan tänka mig att många kvinnor och andra som ansågs fel av det religiösa etablissemanget har fått tröst av Amos. Kanske var det just därför Gud kallade just Amos, dels för att det är svårt att säga emot sina släktingar och vänner, som det hade varit för en präst i Betel att profetera som Amos. Dels för att stödja alla oss som inte kan hålla tyst när Herren talar utan att vi har en traditionell predikstol som plattform.

Så här i fastan är Amos rekommenderad läsning, liksom Sv Ps 137 är rekommenderad att sjunga. Så här ett citat från Amos och därefter denna skotska psalm som Siri Dahlquist gjorde tillgänglig även för alla som kan svenska.

Amos 8: 4- 6 Hör detta, ni som trampar på de fattiga

och utrotar de svaga i landet!

Ni säger: ”När är nymånadsfesten över

så att vi kan sälja säd,

och sabbaten

så att vi får öppna kornboden?

Då skall vi minska måtten

och lägga på priserna

och fuska med vågen,

köpa de fattiga för pengar

och de nödställda för ett par skor

och sälja spillet som säd.”

  * som trogna följare vet är jag ju helt emot manliga och kvinnliga präster , eller rättare sagt tror jag på lågkyrkligt maner att vi alla är delar av ett konungsligt prästerskap, eftersom det står så i Bibeln. Men jobbet en präst gör i en församling är en viktig tjänst precis som vi alla ska vara präster där vi befinner oss i tillvaron och där har vi alla en helig tjänst att utföra. Kyrkan har dock berikats av att vi hittat nya vägar att göra tjänsten, även inom de olika samfunden, just genom kvinnor som inte kunde hålla tyst.

 ** jag är så glad för alla dessa kvinnor som bröt ny mark och gav kallelsen en ny kreativ riktning. Just nu tänker jag på Siri Dahlquist, min mamma, Lotta Nygård, Lotta i Töre och kyrk-Kerstin. Men ni är många fler kvinnor som betyder mer än de flesta präster fått nåden att betyda. När floden fördäms av en orättfärdig damm, tar den sig många nya flöden. Guds kallelse hittar sin, kanske uttorkade, flodbädd vad som än står i vägen. Dessutom har många män också hittat dessa nya vägar att tjäna kyrkan som kvinnorna banat väg för drivna av sin obändiga kallelse.