Denna dag dog St. Piran*, Cornwalls skyddshelgon, i sin lilla eremithydda i Cornwall. Han blev alltså inte någon martyr även om legenden berättar att han kunde ha blivit det. Den legenden berättar att iriska hedningar blev så avundsjuka på hans helande krafter att de slängde honom i havet under en storm. Men den kvarnsten de hade hängt runt hans hals flöt upp som en kork och stormen bedarrade så fort Piran rörde vid vattenytan. Så Piran kunde tryggt segla till Cornwall på den flytande kvarnstenen. Framme i Cornwall fortsatte han genast sin irriterande evangelistgärning med att predika för en grävling, en räv och en björn.
Jag är så förtjust i den keltiska andligheten som alltid har så nära till naturen. Inte mycket i denna korniska legend om Piran verkar rent dokumentärt, men den andliga mylla där sådana här legender växer fram älskar jag. I den keltiska andligheten finns ständigt djur och natur närvarande på ett alldeles självklart sätt. Naturen är alltid på Guds sida dessutom. Havet, stenen och djuren är de som tar sig an den förföljde munken när människorna, som så ofta förr, visar sig vara människans värsta fiende.
Piran predikade senare också för människorna i Cornwall och blev en populär person. Han var intresserad av allt i naturen, han samlade också stenar och mineraler. Det sägs att han av en slump hittade tenn i en svart sten och så blev upphov till Cornwalls viktiga tenngruveindustri. Det kan dock inte stämma eftersom tennexporten från Cornwall var viktig redan under tidig bronsåldern. Men han blev hur som helst också tenngruvearbetarnas skyddshelgon genom sitt mineralsamlande. Cornwalls flagga är också St. Pirans, ett vitt kors på svart botten. Den sägs föreställa den svarta stenen och tennet som flöt ut ifrån den men en annan förklaring finns också: Kristi kors evangelium besegrar ondskans mörker.
I Cornwall hyllas i dag St. Piran så dagen har blivit Cornwalls "nationaldag". Man försöker bevara sitt keltiska språk korniskan och nationalistpartien Mebyon Cernow, med en egen liten extrem "befrielsearmé" kämpar för att ge Cornwall samma självständighet som Wales. Kornerna i Cornwall har dock uppnått EUs minoritetsfolksstatus tillsammans med andra keltiska folk på de brittiska öarna och i Bretagne i Frankrike.
Jag undrar hur det går nu med Brexit med den där minoritetsstatusen och blir då denna "armé" mer våldsam igen (inga terrordåd sedan 1980)? Världen blir ju alltmer nationalistisk och polariserad och det är ju främst England som ville ha Brexit medan de andra kungarikena var mot att lämna EU där de såg sina intressen tas tillvara bättre än i De förenade kungarikena. Jag tror nog inte att Piran, från 400-talets internationalistiska missionerande kyrka skulle gilla en våldsam befrielsearmé i Cornwall. Stackars alla helgon som har använts av nationalister för att motivera krig och terror, St. Patrick från England, St. Georg från Mindre Asien och den judiske aposteln Andreas inte minst.**
Men det vore kanske inte helt konstigt med Cornwall med status som Wales eftersom prinsen av Wales, Charles och hans fru Camilla är hertigpar för Cornwall och en stor del av Charles personliga förmögenhet kommer på medeltida maner från hertigdömet. Det passar måhända med den mycket natur- och miljöengagerade kronprinsen som hertig i Cornwall men nog tycker jag det, numera ganska fattiga, hertigdömet kunde få använda sina inkomster själv. Liksom jag tycker att Norrbotten , Lappland, Jämtland, Västerbotten , Ångermanland m.fl landskap i norra Sverige skulle få del av de stora inkomster som de ger staten från sin skog, vattenkraft och gruvindustri.
St. Piran vore definitivt ett bättre val som evig hertig av Cornwall. Nu är han dessutom en turistmagnet genom relikerna som bevaras i olika kyrkor. Lite kul är att den före detta metodistkyrkan i byn Laity Moor i Cornwall sedan 1996 är en ortodox kyrka som hedrar St. Mikael och St. Piran. Mer ekumenikst blir det sällan i små lantliga byar. Så här i fastans andra vecka tycker jag St. Piran är ett föredöme i sin hela livsstil i hela världen : en asketisk, ekumenisk, internationalistisk djurvän. Så jag firar glatt med Cornwall idag. Även om Piran inte upptäckte tennet (men kanske , kanske återupptäckte han hur man smälter tenn-vi kör för det!).
*Kanske är St. Piran identisk med den irländska munken Cieran, om det tvistar de lärde. Hur som helst var han irländare, kanske med en Kornisk pappa. Många irländska munkar har missionerat i Cornwall, men också i andra delar av nordvästra Europa. Vi svenskar har troligen de brittiska öarnas seglarmunkar att tacka för att vi fått lära känna Jesus. För detta är jag dem evigt tacksam.
** Patrick=Irlands skyddshelgon, Georg= Englands skuyddshelgon och Andreas= Skottlands dito.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar