När han blev ärkebiskop i El Salvador valdes han som ett, för Vatikanen, säkert konservativt kort i ett land där befrielseteologin var stark pga att de fjorton adelsfamiljerna som styrde landet behandlade landets fattiga bondebefolkning som livegna. Dessa familjer hade en "egen" armé av betalda mördare och våldsmän som höll befolkningen i skräck. Ett riktigt maffiavälde rådde som i slutet på 1970-talet ledde till förspelet till inbördeskrig i El Salvador. En korrupt president kom till makten som med pengar från USA stödde jordbruksaristotkratins sida och de våldsamma styrkor som 1977 hade mördat, torterat och våldtagit så många att inte ens de vidrigaste attacker blev uppmärksammade utomlands.
Oscar Romero var aldrig befrielseteolog, men som kristen kunde han inte tigande se på mördandet och förtrycket av de fattiga som ju alltid varit kristendomens fokus (men som ofta glömts bort) . Hans valspråk som ärkebiskop tog han från St. Ignatius "to be of one mind with the church". Han försökte väcka omvärlden inför det som hände i El Salvador. Ett brev till president Jimmy Carter **"as fellow Christian" om att stoppa pengarna till regimen blev först obesvarat och när Carter till slut stoppade bidragen efter mordet på fyra nunnor, kom strax den republikanske presidenten Ronald Reagan till makten och rev upp det beslutet. Han var ju ingen "fellow christian" så Romero vände sig istället till påven för att vädja om att han skulle få till en utredning av alla mord på bönder och kyrkfolk; präster, nunnor, diakoner, lekmän alla som sågs som ett hot mot maktelitens intressen.
Vänstervågen från 1968 hade helt tydligt ebbat ut. I kyrkorna talade vi mycket om Romeros kamp, och mina föräldrar såg honom som en ny Martin Luther King Jr med sin icke-våldskamp mot våldet och fattigdomen. Men egoismens högervindar blåste kallt över världen och Romero fick ingen betydelsefull hjälp utifrån för att stoppa mordet på sitt folk. Vid krigets slut hade minst 80 000 människor mördats och 800 000 är "försvunna" och El Salvador är Latinamerikas minsta land med ca 5miljoner invånare. Kyrkan var rädd för kommunismen och svaret från den polskfödde påven JP II var därefter.
Oscar Romero organiserade fredliga protester tex en stor utomhusmässa som hölls när alla andra kyrkor "mässtrejkade" och alla som kunde tog sig till denna enda jättemässa i San Salvador. Alla Romeros försök att rädda sitt folk och få regimen att ändra sig retade makteliten. Jag var en engagerad tonåring och gjorde inte heller något vettigt i frågan i stället lade jag mycket energi på kärnkraftsomröstningen fast vi inte fick rösta. Hade vi varit mer högljudda i kyrkan kanske historien sett annorlunda ut, men även kyrkan blev fast i tokiga inre strider under denna tid. Livets ord började växa fram, Jesusfolket började få barn och vänstern var mer intresserad av Nicaragua och Chile, (varifrån det kom ganska många flyktingar vid denna tid) än det pytteland där Romero var ärkebiskop. Inte ens kyrkorna var ens hälften så engagerade för El Salvador som för en massa annat, trots det lilla landets uppfordrande namn.
Den 23 mars 1980 höll Romero ett tal till militären och vädjade till deras samveten. Han tilltalade dem med att de var bröder och nästor till dem de mördade och avslutade med att säga: " Jag befaller er i Gud namn att sluta upp med förtrycket." Dagen efter höll han begravningsmässa.I sitt griftetal påminde han om liknelsen om vetekornet som måste falla i jorden och dö för att bära rik frukt. Några ögonblick senare tog sig en betald mördare in i kapellet och sköt Romero till döds.
Vid hans begravning samlades 50000 sörjande på torget utanför domkyrkan. De sjöng och viftade med palmblad. En representant för påven Johannes Paulus II höll tal. Regimen tog tillfället i akt och från presidentpalatset föll en bomb ner på torget och eldgivning riktades mot folkmassan från alla håll. 7000 människor tog skydd i katedralen som rymde tretusen. Som genom ett under dog bara ett femtiotal personer. Men inbördeskriget och folkmordet var nu i full gång och avslutades först 12 år senare genom intervention från FN. *
Oscar Romero helgonförklarades 2015 och är även helgon i den Anglikanska kyrkofamiljen.
Jag gråter medan jag skriver detta och funderar på vilka blinda fläckar kyrkan har idag. Vilken kämpande kyrka gör vi inte tillräckligt för? Vem vädjar till oss nu utan att vi lyssnar? Jag hoppas brev till påven hjälper idag och jag hoppas medieexplosionen ska få fler att se vad som händer både långt borta och nära. Men nu pratas bara om Corona och en tonårsflicka med långa flätor som kämpar för framtidens värld. Den gamla dam jag nu är med kortare flätor än då borde dock också se till vad som händer nu. Jag ber om syn för de blinda denna fastetid.
Brukar du hoppa mina musiktips, gör det inte denna gång. Kyriet ur Missa Criolla.
Señor, ten piedad de nosotros
Ten piedad
Señor, ten piedad
De nosotros
Cristo, ten piedad de nosotros
Señor, ten piedad de nosotros
Ten piedad
Señor, ten piedad
De nosotros
Cristo, ten piedad de nosotros
* citat från Wikipedia: "Sedan inbördeskriget tagit slut har den politiska situationen i El Salvador förbättrats avsevärt, stegvis har avgörande steg mot demokrati tagits under 1990-talet och de senaste president- och parlamentsvalen i landet har betraktats som fria och demokratiska. Den konservativa högern organiserade sig på 1980-talet i partiet ARENA (Alianza Republicana Nacionalista) och behöll makten fram till valet 2009 då det socialdemokratiska oppositionspartiet, och före detta gerillagruppen FMLN, gick segrande ur valet."
**detta brev spelade en viss roll för filmen "The Mission" från 1986.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar