Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

torsdag 31 december 2015

Tre familjebilder II


Bartolomé-Esteban Murillo (1617 - 1682) "Johannes Döparen och den heliga familjen".
Hundra år efter Bonifacios storfamij verkar Murillo. Han målade flera underbart varma familjebilder från Jesu barndom. Gårdagens lucka visar en där Maria, Jesus och Josef är ensamma med en liten hund. Hundra år efter att reformationen fört in familjen i konsten är även den heliga familjen anpassad till borgarskapets ideal med mamma , pappa , barn. Här ovan ser vi kusinerna Jesus och Johannes Döparen tillsammans med de unga makarna Maria och Josef. Av fränkan Elisabeth syns inte ett spår och ovidkommande helgon saknas.

Timmermannen Josef håller i en bok och det är förstås Bibeln, timmermän var ju kända för att kunna skrifterna bra och han tillhör ju Juda stam, prästernas släkt så St. Hieronymus behövs inte. Men till och med den viktiga boken är mindre viktig än att bry sig om de små barnen vid hans fötter. Barnen ser dock på Maria, liksom det lilla lammet. Josef står där lite ensam men med fullt fokus på barnen. De teologisk studierna får vänta för den verkligheten han står mitt uppe i. Här sker helig skrift framför hans ögon och han förstår att koncentrera sig på det viktiga som händer i nuet. Bibelns auktoritet är oomstridd men den levande traditionen försvaras av Josefs attityd. Det är som om katoliken Murillo målat devisen "vi bryr oss mer om Jesus, det levande ordet, än boken om honom." En attityd som jag finner sympatisk.

I målningen nedan ser vi också den heliga kärnfamiljen med Johannes Döparen. Här står kusinerna på helt olika plan. Trots det realistiska måleriet finns en känsla av världsfrånvänd självtillräcklighet hos Maria och Jesus som ser lite nedlåtande på sin sex månader äldre kusin. Det mänskliga och varma representeras av Josef som  håller Johannes lilla knubbiga arm i sin breda hantverkarhand. Som vanligt hos Caravaggio är inte alltid den madonna-blå färgen framträdande. Här bär Maria i stället martyriets röda färg medan de två blivande martyrerna Johannes och Jesus ännu är nakna småbarn sånär som på Johannes kamelhårsfilt som delvis skyler ryggen. Här är det Maria som har Bibeln men hon lutar sig på den snarare än håller i den för att kunna läsa den. Josef ramar in familjen med en vandringsstav och han ser inte sjuk och urgammal ut, precis som den kärleksfulle Josef i Murillos samtida måleri är han en ung man i sin krafts dagar. Josef är här en riktig familjefar , inte en impotent familjefarfar som i Bonifacius storfamiljsmålning.

I Caravaggios teknik chiaro-scuro framträder de enskilda familjemedlemmarnas egen individualitet betydligt starkare än i Murillos pastellfärgade barockmåleri där Maria ser på barnen medan hon ser rakt på betraktaren med en min av totalt självförtroende i Caravaggios bild. Jämför man med Bonifacius målning där figurerna ser ut att vara nära släkt med sina små runda huvuden medan de interagerar i ett livligt samtal, utom Fransiscus som är uppslukad av boken, ger de båda 1600-talsbilderna ett lugnare intryck. 1600-talet är också det århundrade där familjen i vår bemärkelse får sitt uttryck i kulturen. Främst tänker jag då på Molière som formar sina pjäser runt små borgerliga familjer med mamma, pappa , barn i centrum. Till skillnad från Shakespeares teaterkompani 50 år tidigare, spelas kvinnorollerna av kvinnor hos Molière och en stilla gryende feminism börjar ta fastare former.

Jag tycker det syns i de två målningarna från barocken att Molières familjer börjar bli idealet; den välmenande pappan, den betydligt smartare mamman, busiga barn, flickor som inte vill gifta sig med vem som helst som pappan väljer åt henne, barn som börjar agera som barn och inte minivuxna. Barn som får namn och syns och hörs. Och vad än som sagts om denna familj med alla dess brister är det en rätt hållbar social konstruktion. Därför behöver vi timmermannen Josefs ödmjukhet för att få en sådan konstruktion att fungera så den inte förtrycker den svaga utan blir en plats att växa på.
Caravaggio "Den heliga familjen med Johannes Döparen" målad ca. 1603

6 kommentarer:

  1. Om timmermannen Josefs ödmjukhet :

    Jo det är recept tror jag till ett bra liv att kvinnor och barn får trivas och frodas, värre är det med dom män som slår, måste vara brist på egen trygghet på något sätt. Älska era hustrur som er egen kropp säger Paulus, mindre vanligt någon slår och plågar sig själv :) tycker att Caravaggio verkligen fått ansiktena bra och realistiska mamma maria ser ut som vilken ung dam som helst man kan stöta ihop med idag och även sonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker Caravaggio är barockmåleriets Selma Lagerlöf, det finns en sådan supertydlig realism i hans bilder men precis som hos Lagerlöf finns hela tiden något större där, något superrealistiskt som öppnar för Guds ingripande. Magisk realism kallas det i litteraturen.

      Ja, jag tycker vi borde använda mer tid i kyrkan till att leta upp goda förebilder för män. Feminismen är en så viktig rörelse för männens frigörelse. Tänk om männen slapp vara sådana där våldsamma übermän och fick bli mänskliga, hur många krig och våldsbrott skulle vi inte slippa då? Trafikolyckor, drogmissbruk, självmord-ja all möjlig ondska skulle minska drastiskt om männen befriades från den patriarkala mansrollen.

      Radera
  2. En familjefarfar behöver väl inte nödvändigtvis vara impotent på olika sätt :-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att Alma syftar på rätt sentida (katolska?) läror om maria som evig jungfru och "obefläckad"

      http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/mariaosk.htm

      Som ju då innebär att josef som ung timmerman var total ointresserad av sex (ingen större risk) =)och att maria inte heller var intresserad av fler barn eller hade någon sex drift. ska man framställa det som något ideal kan det ju i sanning bli rätt kvinno och sex fientligt. Att få ha en stor familj kan ju snarare ses som en välsingnelse snarare än ett resultat av människors "synder" menar jag.

      Radera
    2. Jo, i det ljuset förstår jag. Det var lite halvt på skämt då jag själv fyller 59 i vår..

      Radera
    3. Så målade man inte Josef som en spänstig 59-åring, utan som en ytterst skröplig 80-plusare för att alla tankar på sexuellt samliv skulle raderas från de flestas tankar (de gubbar på 80-plus som ännu levde, hade kanske andra tankar;)

      Radera