Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

lördag 19 mars 2016

Tro

Armenisk fastebanderoll
Lukasevangeliet 17: 11–19 Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Johannesevangeliet 12: 37–43 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariséerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud. 

Mirakel skapar inte tro. Hur kommer det sig att mirakel stärker en människas tro, andra blir fixerade vid själva miraklen och glömmer helt bort Gud, medan de flesta förblir opåverkade. Älska ära från människor gör väl ganska många men flera av oss tror ju ändå. Tron framstår mer och mer som en begåvning som mest av allt liknar trofasthet och tålamod, inte självsuggestionsförmåga. Tro är en av de där långsamma, långsinta egenskaperna som snabbt glömmer oförrätter men evigt minns godhet och kärleksbevis.

Men är det Gud själv som gör människor oförmögna att tro? Jesaja verkar ju mena det. Hade alltså Kalvin och Luther rätt i att Gud skapat en del människor i akt och mening att tortera dem i evighet eftersom de förutbestämts till att inte kunna tro sig in i Kristus? Det liknar ju mer en satanisk sadist än den Gud Jesus visar oss i sitt liv och sin död.

Det är judisk sedvänja att citera en nyckelvers eller inledande ord i en text för att hänvisa till hela textsammanhanget. Läser man fortsättningen av Jesajas profetia står det: 
”[…]Om inte er tro består,
skall inte ni bestå.”
Vidare sade Herren till Achas: ”Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” Men Achas svarade: ”Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.” Då sade Jesaja: ”Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’ Jesaja 7: 9–14

Ja, Jesus påminner om ett av de profetiska ord som sedan de första kristnas tid tolkats som en profetia om Jesu födelse. Och tron är något som handlar om att stå fast, vara kvar, fortsätta att tro. Trofasthet verkar åter vara det som efterfrågas och dessutom verkar Jesaja mena att tron trots allt är ett val inte predestinerad, tron kan bestå om folket väljer envis trofasthet. Så fick ju också Jesaja rätt; vi som tror på Gud finns fortfarande, vi är inte utplånade.


 En liten spillra överlevde och höll fast vid tron. Bara en av tio helade sjuka återvände till Jesus, var honom trogen och den personen var inte jude, han var samarier. Enligt predestinationsläran var han egentligen född till fördömelse eftersom det var de som fötts till judar som tillhörde det heliga folket. 

Men Gud har bara ett folk och vi väljer om vi vill tillhöra det folket som inte har något med etnicitet att göra. Den tyske hedningen Johann Sebastian Bach höll troget fast vid Jesus som sin vän och vi får alla sjunga med för den unga kvinnan födde verkligen sonen Immanuel=Gud med oss, inte mot oss:

18 kommentarer:

  1. Nu tror ju jag att gud kallar olika människor vid olika tillfällen för olika uppgifter.ungefär som den här herren Thor-Leif strindberg.

    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/paulvald.htm

    Ja skriften slår ju fast att han gett insikt åt dom små och fattiga, medans dom mäktiga och rika pekar på andra hållet..dit ska vi. Men jag misstänker gud har stor humor. Riket kommer som dom fattiga och små sa, dom anspråksfulla får skämmas att dom haft fel, så dom som var dom första här i världen blir dom sista in i guds rike , just för att gud har humor och säger att han ska göra dom visas vishet om intet. så misstänker jag att det kan tänkas bli :P skriften talar ju också om att "reta till avund" judarna som inte tog imot jesus togs imot av samarier och oss andra hedningar, men till sist verkar det ändå som att judarna kommer till tro på evighetens kung om man ska tro skrifterna Rom 11:25-36

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste Strindberg enl ovan. Verkar ju vettigt resonerat.

      Radera
    2. Jag tror också så, det finns ju många troende judar, ja nästan alla de första kristna var judar. Johannes kategoriska uttalanden om judarna kan leda fel (och har gjort det) men jag tror vi börjar komma rätt nu på båda håll. Kristan börjar erkänna judendomen som vårt ursprung och judar börjar åter hitta sin Messias i Jesus.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag har kommit på att det enda som är hälsosamt för mig är en väldigt minimalistisk tro, ett slags Pärt-variant snarare än Händel eller Bach -varianter.
    Jag är övertygad om att Jesus var Guds son, att han dog för oss och att han lever än och älskar oss. That's it. Det är vad jag klarar av. Även om jag blir intresserad av olika teorier så tenderar de att bli väldigt frustrerande ("innebär inte nåden en orättvisa?") och jag går ner mig i en sankmark. Jag vet redan vad som ska till: efterföljelse, som jag kan till 1 procent, men det är ändå bättre än 0 procent.
    All denna upptagenhet hos mig av "hur det funkar" funkar bara som dimridåer, avleder mig och skymmer sikten. Men detta gäller bara för mig, inte för er som är tryggare i tron.
    För att parafrasera Mark Twain; det är inte de bibeltexter jag inte förstår som jag har problem med, det är texterna jag faktiskt förstår som jag har

    Så jag tänker bara kommentera när jag har något positivt art komma med, åtminstone som jag tror positivt. Ibland kommer ju ämnen om norrsken och popmusik också, och sådant kan jag ju hänga med i. Men de där ständiga vridandet och vändadet är inte så bra för mig eller omgivningen.

    Det finns massor av sanningar om Gud och Jesus som vi inte är mer förmögna att begripa än modern fysik. Och när man ser att våra kategorier inte funkar, då får man släppa taget liksom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma dag eller dagen efter detta publicerades formulerade Maria Küchen detta så mycket bättre i min dagliga andaktsbok, och jag tycker det liknar min och kanske din tro Klaus: "Den kämpande tron. Måste tron rättfärdiga sig själv hela tiden genom aktiv, medveten och storslagen handling? Kan den inte i stället få vara en andning i mig, ett livsuppehållande blodomlopp?
      Om tron bara andas i mig, om trons hjärta slår längst därinne, då kommer resten av sig självt. Då uthärdar jag det värsta och gör mitt bästa. Att tro så, det är att tro med lillhjärnan; att inte kunna sluta tro, inte ens när jag är som allra mest besviken på Gud- lika lite som jag kan sluta andas eller hindra mitt hjärta från att slå, inte ens i lägen när jag kanske helst skulle vilja." Jag tycker den där ensamma samarierna var en sådan troende. Det var inget extremt storslaget i att tacka Jesus för hjälpen ändå berömmer Jesus hans tro och menar att han på sätt och vis hjälper sig själv genom den lila enkla troshandlingen.

      Radera
    2. Det där var nyttigt för mig. Har väl läst liknande formuleringar tidigare men utan att det nått mig.

      Jag är en liten Jakob Thomas, det är jag, men det är inte särskilt mycket jag brottas med t ex om Jesus verkligen gick på vattnet. Har inga problem med sådant alls. Svårare då att få ihop gott och ont i Gudsbilden, och så har mitt dåliga mående de senaste nio månaderna gjort att jag "projicerat" egen rädsla och kluvenhet på kristenheten.
      Men i dag en bättre dag än på länge och ravinerna blir då till dalgångar.

      Radera
  4. Det är lugnt Klaus, du känner ju själv vad du tycker är lagom och bäst för dig själv.Jag hittade en rymd kamera igår, som inte är norrsken ,men som är väldigt avkopplande och meditativ,som jag vill dela med mig av:

    https://www.youtube.com/watch?v=njCDZWTI-xg

    =)

    SvaraRadera
  5. Tack Lars, men jag har verkligen ett problem med "åsikter", lite som ett beroende. Jag måste verkligen bryta med det, göra och leva och be i stället och ha en liten lätt ryggsäck med några få försanthållanden.

    Och tack för norrskenet!

    Sök på youtube Nigel Kennedy Vivaldi summer storm! Apropå häftigt väder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://youtu.be/YuF4oYRktcA

      Radera
    2. Bra ös och fart i den =)

      Radera
    3. Han var med i en dokumentär. Rolig typ. Gillar att han liksom stampar takten och vandrar runt orkestern när han spelar.

      Radera
    4. Ja då är han nog en sann musik älskare och kanske lever för den :)

      Kom att tänka på en klassisk musik dirigent som vid något tillfälle slog sig ihop med tyska bandet corvus corax, som spelar medeltids inspirad musik, syns att han älskar det och sjunger med i latinet =)

      https://www.youtube.com/watch?v=YvnywZdNl5Y

      Radera
    5. Nigel Kennedy och Pärt har lite olika temperament, men jag gillar detta med "multitudes" barockbloggaren i mig tycker alltid more is more!

      Radera
  6. Jämför med Mari Samuelsen och Kennedy.Mycket intressant hur två världsklass virtuoser genom små skillnader i tolkning förnyar och gör de Fyra Årstider pånyttfödd. Viss musik har förmågan att åstadkomma en öppning i själen så att man får en förnimmelse av tron på det numinösa.Det behöver inte vara klassiskt utan en barnvisa eller motsvarande, i ett rätt ögonblick duger bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min agnostiske svärfar som fortfarande är en duktig pianist, sa en gång att när han spelar så kommer "ett slags rymd" över honom som han inte kan förklara för det är så märkligt.

      Radera
    2. Tittade på Marie Samuelsen. Verkligen ös där också!

      Radera
    3. Förlåt att jag inte svarar, helt beroende på teknikens blunder inte för att jag väljer det!

      Ja och AMEN! Musiken är från Himlen, det är jag säker på. Vi pratade mycket om det , jag och min vän den begåvade pianisten Manlio, som spelade norrskenet på piano för mig medan jag städade i kyrkan. Glömmer det aldrig-nu vilar Manlio hos Abraham, han orkade inte med libvets multitude i mer än drygt trettio år. Också en bekantskap att göra för er den dagen.

      Erik Schüldts radioprogram Text och musik på P2 är ett program i min smak och jag tror i er.

      Radera