Paulus och de tappra galaterna

 Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den  friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.

Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: " Du skall älska din nästa som dig själv.". Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra- Nej, säger jag, låt er Ande leda er så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till Anden och Anden till köttet. De två ligger i strid så  ni inte kan göra det ni vill.

Men om Anden får styra er står ni inte längre under lagen.  Galaterbrevet 5: 13-18 

Namnet Galater betyder Kelter. Dessa galater tillhörde alltså denna hårdföra och krigiska folkgrupp som stred mot romarna så framgångsrikt* att Julius Caesar beskrev gallerna som de tappraste av hans motståndare i De Bello Gallico. Kelterna var ett strikt klassuppdelat samhälle med hårdföra överbefälhavare i toppen av samhällspyramiden.  De användes som legosoldater av kungar i Mindre Asien och utgjorde ett militärt härskarskikt i dessa områden som kom att kallas Galatien. De verkar ha varit öppna för nya kulturell impulser, inte minst religiösa sådana och det fanns alltså kristna galater så tidigt att Paulus skrev brev till dem.

Majestix får här illustrera galaternas hierarkiska samhälle.

Han går till rätta med deras hierarkiska samhällssystem genom att sända församlingens portalparagraf till dem: "Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Gal. 3: 26-28.

Asterix, Obelix och Idefix får visa på församlingens egalitära princip.

 När galaterna blivit kristna börjar de strax dras med i elitistiska villoläror som menar att alla måste omskäras och följa hela Mose lag till punkt och pricka. Paulus angriper dessa idéer och framhåller att kärleken är allt och kärleken räcker eftersom det som görs i kärlek automatiskt aldrig bryter mot lagen. 

                                                                      Jag återkommer då och då till den Agatha Christie-filmatisering som inleds med två personer på ett tåg som diskuterar att alla människor skulle behöva en polis med sig hela tiden så brott inte begås från första början.  Ja, den "polisen" är vad Paulus talar om, Anden i oss. Lyssnar vi till Anden vill vi helt enkelt varken, mörda, ljuga, stjäla eller baktala folk. Och allt det där som inte är olagligt men ändå omoraliskt som att inte göra sin plikt, smita från det vi uppfattar som tråkiga ansvar, elaka tankar om andra som "måste den där tjockisen verkligen äta så mycket", "Kan inte den där korkade typen hålla mun så han inte avslöjar sig så där pinsamt?" eller "Jag kastar den här glasflaskan här på badstranden , alla andra gör ju det." 

Den friheten vi har i Anden är att göra det vi verkligen vill, inte drivas hit och dit av dåliga impulser "köttet" kallar Paulus det. Jag skulle säga den där otrevliga typen som vi alla bär med oss livet igenom som bara vill oss och vår omgivning illa. Den där som Pippi Långstrump ofta säger till på skarpen. Paulus talar om att det "onda jag inte vill, det gör jag men det goda jag vill, det gör jag inte" en benägenhet till slö och illvillig förstörelselusta mot vår innersta önskan och vilja. Impulsen att sticka hål på en ballong och skada en människas självkänsla med en giftig replik är en del i detta som kallas arvsynden. Alla föds med denna grundskada och vi kan jobba med detta problem men  jag blir då aldrig helt fri från irrationella behov att av slöhet eller ren illvilja göra skada.  Och ibland dras vi bara med utan att kunna värja oss det allra minsta. Försök till exempel att inte vara en del i den globala uppvärmningen. 

Paulus ger oss ett enkelt svar på detta problem: "Tjäna varandra i kärlek." det låter enkelt men alla som försökt vet att detta är den smala vägen som mycket sällan ger omedelbara dopaminkickar. Tvärtom besannas ofta ordstävet: "Otack är världens lön." när vi gör det goda som vi djupast sett vill. Ändå vill jag verkligen försöka vandra den vägen. Jag tar rygg på den gode herden, han vet var stigen går.

*  inte bara en liten by i Gallien där druiden Miraculix förser hjältar som Asterix och Obelix med trolldryck  för att de ska kunna stå emot Caesars legionärer. Till deras förtrytelse skrev dock Caesar att de belgiska gallerna var tapprast, inte de i Bretagne där Asterix lilla okuvliga by ligger.=)