Herren, deras Gud, skall rädda dem, den dagen skall han valla dem som får.                                            Som ädelstenar i ett diadem skall de stråla över hans land.                                                                     Vilken lycka, vilken skönhet! De unga männen skall blomstra av dess säd och flickorna av dess vin.                                                  Sakarja 9:16-17 

 Profeterna vacklar mellan värsta blodiga striderna och domar över folkets ledare som bara skor sig själva på de fattigas bekostnad, eller straffutmätning på grannfolk som förtrycker judarna med krig och plundring. Men dessa blandas alltid med poetiska beskrivningar av framtiden när allt har ställts till rätta av denne aktiva ledare, Herren Sebaot. Här är ett sådant avsnitt som kommit att inspirera författare i alla tider sedan Sakarja fick profetian.

Bland mina lyckligaste barndomsminnen var söndagsskolan i Tuolluvaara kyrka. Det pedagogiska materialet var vackert och inspirerande. Trots att vi förstås aldrig hade läxor och lekte, sjöng och pysslade en stor del av tiden är det just det vi lärde oss och de färgglada bilderna och doften från materialet jag minns bäst. Konst och musik är något vi lägger på minnet. 

En sådan sång som jag minns men inte sjungit utanför mitt eget "hemnynnande" efter söndagsskoleåren, handlar om "de små barnen som älskar sin Jesus ska han samla som juveler en gång i sin famn. Liksom morgonens stjärnor de då skola lysa i hans krona för evigt och lova hans namn." Den fanns med i Kyrkvisor för barn , många av sångerna där är nu är med i vuxen-psalmboken. Men metaforerna i vissa sånger ansågs olämpliga för barn när den fina Barnpsalmboken kom 1989. Jag däremot älskade de skruvade metaforer som de riktigt gamla sångerna använde.

Språkets djärvhet liknar mest banbrytande poesi som hos Baudelaire eller Emily Dickinson och denna kulturskatt presenterades oss barn lika självklart som mina barn serverades Alfons Åberg och Bill och Bolla, som också är exempel på underbar poesi. Mina barn valde helst Min skattkammares Bildriket som vi turligt nog hittade i bibliotekets utförsäljning. Den används än idag liksom När jag lägger mig till ro, speciellt bönen av Tomas Boström.** Och nu läser de Sagan om ringen, The Witcher, Bibeln och Harry Potter, alla böcker som anses som avancerade i skolvärlden. De ser även långfilmer som numera börjar bli svårt att använda på gymnasiet eftersom de "är för långa" för väldigt många ungdomar som vants vid korta klipp på Tiktok. 

De yngsta barnens dagisfröken kallade också barnen för "sina juveler" utan att de på något sätt uppfattade det kränkande. Nog fattar även barn att det är något bra att vara någons lysande juvel. Min mamma kallade mig dock sin "trollunge" eller bara "trollis" och jag fattade precis att detta var kärlek vad än troll bokstavligen betyder. Vi borde lita mer på barns förståndsförmågor och inte hela tiden förenkla allt. En pedagogisk diskussion igår* kom mig att tänka på dessa litterära liknelser och metaforer som vi icke-läskunniga 3-6-åringar fick ta del av som barn, tack vara kloka söndagsskollärare.

* det förenklas in i det absurda så att gymnasiet kräver mindre än lågstadiet förr. Eleverna blir inte glada för det utan verkar mest uttråkade, kanske just för att det är så förenklat.

** Hos dig finns alla färger/hos dig finns alla ord, / vartenda språk förstår du/ som talas på vår jord. /Hos dig finns hela tiden/varenda liten dag. /Allt bär du i ditt hjärta/och där finns också jag.